Jag bor i mitten av Skåne och har en bakgrund som ingenjör. Under hela mitt förvärvsliv har jag arbetat med produktutveckling och design av olika slag.

Under mitten av 90-talet var min stora passion att vandra längs de skånska eller gotländska stränderna och plocka drivved. Drivveden resulterade bland annat i väggskåp för förvaring av plunta och snapsglas. Pluntor och glas var ofta av Lokes tillverkning från återvinningsglas.

Även om rakubränd keramik fascinerat mig en längre tid, så var det inte förrän 2004 jag började praktisera det själv. Tekniken är mycket gammal och härstammar i sitt grundutförande från Korea och Japan. Möjligheten att se resultatet direkt – några minuter efter glasyrbränningen – tilltalar mig, tillsammans med det oförutsägbara. Resultatet är ofta svårt att styra och påverkas av faktorer som man inte alltid har kontrollen över. Naturens starka inverkan med den skönhet som det inte alltid så perfekta, lite råa, ibland ”defekta” uttrycket ger, är fascinerande att uppleva.

Leran är ett fantastiskt konstruktionsmaterial och som tekniker försöker jag finna mina egna lösningar i skapandet. Kreativiteten måste ges helt fritt utlopp.

Jag är självlärd, men har haft stor glädje och nytta av min ingenjörsbakgrund.

Jag har deltagit på ett antal utställningar t ex Sofiero, Båstad Konstantverksmässa, Köpmansmagasinet Smyge, Romele Konsthall, Galleri Bruket Rydebäck, etc. Några har varit jurybedömda.

Jag är medlem i Bollerupsgruppen, Österlen, Konstrundan Mittskåne, Fria Konstnärers Gille (FKG) och Konsthantverkscentrum (KHVC).

Se artikel i Skånska Dagbladet 20 nov 2009.